Hemuppgift: Mina behandlingsmål
Jag fick som uppgift att skriva ner lite kring mina mål med behandlingen...
8/5-13 Onsdag
Behandlingsmål
1. Vad skulle göra ditt liv värt att leva?
2. Vilka problem/hinder skall du jobba med för att nå dina mål?
2a. Livshotande/Självskadande beteenden
2b. Terapistörande beteenden
2c. Livskvalitetsstörande beteenden
3. Vad behöver du lära dig för att uppnå dina mål?
3a. Medveten närvaro
3b. Mellanmänskliga relationer
3c. Emotionell hantering
3d. Att stå ut med svåra känslor
9/5-13 Torsdag
1. För mig är "ett liv värt att leva", ett liv där du inte frågar dig själv om det är värt att leva eller inte. Ett liv där du flyter på, upptagen med nuet och inte funderar på vad meningen med allt egentligen är. Jag som är relativt intelligent har svårt att se mig själv utan att ställa frågor om meningen med saker och ting, jag har svårt att tänka mig själv acceptera allt som det är utan att veta hur det fungerar. Så utifrån min definition av "ett liv värt att leva" så kommer jag aldrig nå dit. För då krävs det att jag slutar undra och ifrågasätta så mycket, och istället lära mig att acceptera nuläget utan att veta.
Visserligen skapar det problem att alltid vilja veta "hur", "varför" och "när", men jag vill inte arbeta bort det, för jag ser det som en otrolig styrka, och alla styrkor för med sig svagheter. Jag vill istället lära mig att "acceptera" att jag "vill veta" och acceptera att jag aldrig kommer att leva ett lev "i nuet", att jag, så länge jag har förmågan att tänka, alltid kommer att tänka, och aldrig kommer att vara nöjd med svar som: "det bara är så" eller "därför!". Och jag skulle önska att min omgivning kan acceptera och se mitt ifrågasättande som en styrka istället för ett problem.
2a. Givetvis måste jag arbeta med mina livshotande och självskadande beteenden. Men framförallt med mina livshotande beteenden, vilket i viss mån kanske måste innebära att man får acceptera "icke livshotande självskadande beteenden". För vem har inte något självskadande beteende? Alla har mer eller mindre självskadande beteenden. Det är ju ett sätt att hantera och/eller kontrollera diverse olika situationer, och i viss mån ska man nog acceptera det. För mig kan mitt självskadande beteende(så som att skära mig) vara ett sätt att hantera och kontrollera, för att undvika självmord. Jag kan tycka att det är bättre att skära sig än att ta livet av sig. Men visst vore det bästa om man kunde undvika båda delar. Det jag ville säga är bara att, "ändra långsamt", ju mer krav det ställs på mig att jag inte ska skada mig, desto större kan skadan bli. Så första målet får vara att jobba med livshotande självskadande beteenden(och under tiden acceptera självskadande beteenden som inte är livshotande)
2b. Så vitt jag vet så finns inga direkta terapistörande beteenden att jobba med. Det enda jag kan tänka mig är möjligtvis att jobba mycket på att anpassa terapin till mig som individ så mycket som möjligt. Och se att svårigheter har olika orsaker, vilket man jobbar med på olika sätt, alltså utifrån vad orsaken är till problemet, inte problemet i sig. Annars tycker jag att allt känns bra såhär långt.
2c. De livskvalitetsstörande beteenden som jag ser att jag behöver jobba med är; mina tvångstankar(de som är ett störande tvång i vardagen), min förmåga att göra saker på egen hand, ta eget initiativ, vara ensam och göra saker för min egen skull(och inte någon annans). Jag anser också att jag behöver arbeta med relationen till de andra boende, att inte ta åt mig av diverse elaka kommentarer och reaktioner, och att inte tänka för mycket på och inte ta för mycket hänsyn till de andra boende, utan tänka mer på mig själv och mitt mående.
Jag behöver träna på att våga säga som jag tycker och tänker, våga vara rak och våga säga till när jag mår sämre(och inte tänka och tycka att jag är besvärlig. Våga ta plats.
3. Jag behöver framförallt lära mig hur jag ska få kontakt med mina känslor, lära mig att be om hjälp, lära mig mer om mig själv; vad jag har för svårigheter och vad jag har för styrkor. Behöver framförallt arbeta med punkt 3b, "mellanmänskliga relationer"; jobba med relationer till andra och ta mer hänsyn till mnig själv, och punkt 3c, "emotionell hantering"; att jobba med att få kontakt med mina känslor, och inte bara gå från tanke till handling, utan tanke -> känsla -> handling. Jag är för mycket i tanken, behöver vara mer i känslan för att få en psykisk balans.
Tanke = Känsla, inte Tanke > Känsla, och heller inte Tanke < Känsla
Mål: TANKE = KÄNSLA !
3a. Inom "medveten närvaro" behöver jag framförallt träna på att sortera mina tankar och acceptera dem som de är, våga tänka men inte handla utefter dem. Jag är bra på att stanna upp, slappna av och hålla mig lugn, men inte när jag inte "känner", för då vet jag inte vilken känsla jag ska hantera.
3b. Inom "mellanmänskliga relationer" behöver jag träna extra på att säga nej, och kunna be om det jag behöver, utan att tro för mycket att jag trampar på andra. Att våga säga nej och att våga be om det jag behöver. Jag behöver lära mig att våga tro på mig själv, och inte hela tiden tänka "vad tänker de?", "hur reagerar de?", våga agera utifrån min instinkt och våga tro att jag kan. Mer självförtroende och självkänsla i relationer till andra. Inte alltid sätta andra före mig själv.
3c. Inom "emotionell hantering" behöver jag först och främst få kontakt med mina känslor och förstå dem. För när jag väl får kontakt med känslorna och finner förståelse för dem, så har jag inga problem att hantera dem. Jag är bra på att vara i känslan när jag väl känner den. Jag tycker att det är skönt och befriande efteråt när jag haft en s.k. "negativ känsla".
3d. Inom "att stå ut med svåra känslor" har jag inte så mycket problem. Mitt problem är snarare att jag inte riktigt når den svåra känslan, vilket kan leda till impulsivt handlande, men när jag väl känner den "svåra känslan" så kan jag vara i den, släppa ut den och låta den rinna iväg. Känslorna blir svåra för mig när jag inte känner dem. När jag känner dem så är det inte alls lika svårt och leder inte till problem.
Kommentarer
Trackback
